Linnea

Igår var vi som sagt hos veterinären. Och på vägen dit satt jag bara och grät och grät. Det var en hemsk upplevelse. Eftersom mamma hade intalat oss flera dagar innan att om det är värre så ska han få somna in. Och eftersom han inte har varit sig själv på jättelänge så intalade jag mig det värst.
Men väl där lugnade jag ner mig. Man kunde höra ut från läkarrummet: är han blind? är han deppig? har han ont? Han fick iallafall följa med oss hem och jag kan inte vara mer glad än vad jag är just nu. Men min lycka blir nog inte speciellt långvarig då han tvärvägrar att gå vid vissa platser, gömmer sig i buskar osv. Och i längden blir det jobbigt att ta honom under armen för att man ska kunna gå vidare. Men vi får se hur länge till han finns bland oss.

Anyway. Idag har jag sovmorgon i två timmar till och eftersom jag ändå inte kunde sova längre kunde jag lika gärna gå upp och käka frukost och sedan städa på rummet och gå runder här lite i lugn och ro.
Och ikväll vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Eftersom D kanske kommer hem får jag umgås med honom, annars skulle jag antingen umgås med Andrea eller Aki. Det var ett bra tag sen. Han har lovat att göra paj till mig så det är bäst för honom. haha! Men självklart hoppas jag på det förstnämnda. Men sedan är jag otrolig sugen på att träna ikväll. Ja, jag får helt enkelt se. Haha.

Nejni, nu ska jag rymma upp lite på rummet och börja fixa till mig. Ska tydligen fotas med skoltidninge också så man måste ju visa sig från sin bästa sida. Right?!


God morgon & puss!