valborg
För min del var det riktigt nice. Var hemma hos Prest ett tag, sen hem till Cajsa sen ta mig ner till stan själv för att möta upp några kompisar, följa dem till Strand, då man får ett jävla telefonsamtal som jag helst hade sluppit. Men det räddades senare på kvällen, sen cykla ner till stan för att träffa pappa- som även bjöd på Olivers käk, vilket inte satt helt fel i magen så mitt i natten. Sen var det bara att cykla hemåt i spöregn, lite mindre fint men att komma hem och sova sitter inte helt fel när man är frusen. Men min natt avslutades med några goa sms och ett förjävla fint telefonsamtal som jag verkligen behövde. Kvällen kunde inte sluta bättre än såhär. Det bästa som hänt på flera äckliga veckor. Varje ord, varje andetag, rösten allting fick mig att må lite bättre. Men vad ska man göra när det är som det är? Det hade ju inte kunnat komma ännu mer olägligt med tanke på allting.
Nu hoppas jag bara att min motivation till allting ska återvända, vilket kommer ta en himla tid. Hade inte suttit helt fel med att få gräva ner sig i några månader och komma tillbaka till världen när allting känns bättre, när alla känslor har svämmat över.
Jag hade gjort allt för att göra allt ogjort.
ska hoppa in i duschen nu, sen hem till pappi käka hemalagad pizza sen ska man väl glo en film eller sova en massa. se hur kropp hue och själ mår.
