om det inte vore...
För några dagar sedan hörde Sophie, som just nu befinner sig på andra sidan jorden inte mindre än Los Angeles, av sig till mig på msn. Hon berättade kort och gott att jag uppdaterar alldeles för lite på min blogg. Och det kan jag verkligen hålla med om. Men så kan det bli ibland. Man har varit alldeles för upptagen av vänner och pojkvän, plugg och skola, och bara umgås med familjen. Ibland när man varit inne på datorn tänker man att man kanske ska slänga iväg ett inlägg men sen kommer nästa tanke- vad ska jag skriva? Har man inget att skriva känns det rätt lönlöst tycker jag.
Tiden rinner just nu bara iväg och jag hinner inte med riktigt. Om bara 49 dagar tar jag studenten och så det står härliga till. Skrev in mig på körskolan igår efter många om och men och det kan jag säga att jag är nöjd med. Att äntligen ha fått det gjort så man har körkortet när man ska börja studera vidare. Inte behöva be mamma eller pappa om skjuts, att bara kunna ta bilen när den är ledig och köra iväg när man vill utan att vänta på någon eller få ta bussen eller cykeln.
Jag har dessutom fått klart för mig om en hel del saker. Saker som jag egentligen visste om för längesedan men som jag inte riktigt velat se utan istället blundat för. Men nu ser jag det och vet vad som ska göras. Som Anna sa till mig igår: Du får kanske se det negativa med positiva ögon ett tag istället. Vilket jag egentligen är dålig på, när det väl är dåligt så är det det för mig, det finns inget annat att göra än att vänta tills det blir bra. Men jag kanske för en gångsskull ska försöka ta mig till vad folk säger och göra som Anna sa. Se det positiva i det hela.
Äntligen har jag hittat min plats och vet var jag står. Och jag trivs. Jag har världens bästa vänner som jag kan snacka med om allt med, världens bästa pojkvän, och en underbar familj som har stöttat mig igenom allt som man har gått igenom och kommer att gå igenom under hela ens liv.
22.38
Har inget bättre för mig än att uppdatera bloggen efter många om och men. Alex glor film med Adde och Emil i tv-rummet och jag möglar här för tillfället. Har egentligen inget vettigt att skriva känner jag.
I tisdags fyllde jag dock äntligen 18 och den sista studentfesten med charter-tema höll till i fredags på Strand. Med mat och förfest hemma hos mig vilket var en väldigt lyckad en vågar jag nog påstå.
Just nu är det lov för tillfället och om minder än två månader är den efterlängtade studenten. Ska bli riktigt skönt.
Här tog fantansin slut. Uppdaterar väl om en månad om noi har tur? haha.
Ciao!